Kapitlet jag jobbar med inleds med att Strindberg äter krabba. Ett fantastiskt tillfälle att köpa en färsk krabba för att ta referensbilder. Kan det till och med ha gått så långt att jag la in scenen (som inte finns i boken) för att få en ursäkt att frossa på krabba tillsammans med My? Har jag gått så långt att jag begår våld på nationalskalden för att frossa i skaldjur?

Vi passade också på att laga en fantastiskt god hovmästarsås på recept ur boken Strindbergs Kokbok, av Björn Meidal. Ingredienserna är olja, vitvinsvinäger, worcestersås, hp-sås, vitpeppar, socker, senap och lite vatten samt en större mängd hackad DILL! (Strindbergs favoritkrydda säger My)

Imorgon ska jag sätta igång och skissa på kapitel 16 (inte för att jag hunnit skissa 15 kapitel, utan för att jag har tillräckligt med bildreferenser för att göra det kapitlet). Så jag passar på att slänga upp några skisser jag på tåget till Bokmässan häromveckan. Jag försökte hitta motljuseffekter och blanda svarta ytor med ren linjeteckning för att skapa djup i bilden.

href=’http://kolikforlag.se/inferno/files/bonbokskissweb.jpg’ title=’bonbokskissweb.jpg’>

Här är också två skisser från två helt andra kapitel. Ibland behövs väldigt avlånga rutor för att skapa en viss rytm i berättelsen, men de är lite utav en utmaning när det kommer till kompositionen.

I Lund linkar en man vid namn Bengt Lindforss in i berättelsen. Han är före detta medlem i en radikal studentgrupp som hette “De unga gubbarna” som blomstrade i slutet på 1880-talet. När han stöter på Strindberg på en gata i ett tiotal år senare Lund är gruppen nedlagd och medlemmarna har på olika sätt supit bort sig, blivit tokiga eller “inregistrerats i det förbannade samhället”, det vill säga blivit bekväma borgare. Själv har Lindforss blivit nykterist.
Studentrevolterandet uppfanns inte 1968, och inte heller förborgerligandet av revolutionärer, som rakar av sig skägget och köper radhus. Om ett decennium eller två kommer svenska storföretag över lag styras av folk som fängslades för stenkastning efter Göteborgskravellerna. Det kan ju vara en tröst när ens säpo-avlyssnade mobiltelefon klickar och glappar.
Ung gubbe är ofta en känsla man får av somliga surmulna och paranoida aktivister. Gubbertal blev jag själv kallad av min flickvän under åren som Ung Vänstrare, alltså pubertal gubbe.
De Unga Gubbarna efterträddes i början av 1900-talet av De Yngre Gubbarna. Ordförande var Tage Elander, som sen klippte sig och skaffade jobb som Sveriges Statsminister. Radikalismens katapult kan slunga dig långt…

Lindforss är andra från vänster på översta raden. När jag skissade på sidan ritade jag en käpp i handen på honom, som han stödjer sig på när han linkar fram. Men nu upptäckte jag att han inte ens fyllt 30 när han dyker upp i boken, så det blir till att rita någon slags avdankad överliggare istället.