Den stackars Anders Forsberg medverkade i sekelskiftets Galago, nämligen humortidningen Strix, alltså den där ockskå Albert Engström medverkade med Kolingen. Mormor hade båda tecknarna hemma och jag garvade mycket åt dem i yngre tonåren och gör det fortfarande. Här kommer ett smakprov.

Det är bra att hålla igång tecknandet, och jag försöker teckna liten innan jag sätter igång och jobbar. Alltså teckna av saker, inte bara rita gubbar, utan träna ögat och låta ögat styra handen. Utan sån träning brukar tecknandet degenerera, handen fastnar i samma rörelser, i enformiga shabloner, och det blir tråkigare att jobba och sämre resultat.

När jag började jobba med Galago för ett par år sen fick jag höra att jag var den enda, eller iaf. en av få, serietecknare som verkligen gillade att teckna, annars tecknade folk bara när de gjorde sina serier. Så ett gott råd till kollegorna, håll igång ögat och håll igång pennan…

Idag räknade jag efter hur många sidor jag hunnit göra. Det var 39 sidor, hälften helt färdiga och hälften nästan färdiga (boken kommer landa på drygt 150 sidor) Jag har tecknat sedan i november, så det är cirka 12 sidor i månaden. Boken kommer bli klar under nådens år 2009. Vid nästan 40 sidor är jag en bra bit på väg, det är

Som inkomstkälla har jag översatt samlingsutgåvor av André Franquins serie Spirou, framförallt redaktionella texter och fått en väldigt spännande inblick i en serietecknares karriär ur fågelperspektiv. Han var väldigt produktiv, och arbetade nästa hela tiden som anställd för veckotidningen Spirou, och hade i uppdrag att teckna två sidor i veckan, som bildade äventyrsföljetongar i tidningen. Med jämna mellanrum samlades de i album. På sjuttiotalet övergav han serien Spirou och fokuserade på sin nya figur Gaston. Han var deprimerad i långa perioder och dog 1997.

Under ett serietecknarliv hinner man göra ett antal böcker, jag skulle tippa på att det rör sig om cirka 20 böcker för de flesta hyggligt aktiva tecknare, det kan förstås variera mellan de långsamma och de hyperproduktiva (som Franquin), men det rör sig om ett antal tiotal böcker. Mindre än tio kommer att räknas som de mest betydande, mästerverken i bästa fall.

Så jag jobbar på sida för sida och dag för dag, innan pengarna tagit slut, städerna spolats bort, sjukdomen slagit rot och försöker njuta i fullt ut av varje pennstreck och penseldrag.

Det var länge sen jag bloggade. Jag är i Stockholm och har hosta. Hosthosthost. Så det blir inte mycket ritat, jag har med mig ett par oritade sidor som jag tänkte få gjorda innan jag åker hem i början av nästa vecka, men jag har inte plockat upp dem ur väskan än.

Däremot ska jag ta en fika med Lina Neidestam så snart hon vaknat ur koman från gårdagens releasefest för hennes pojkvän Knut Larssons epos Krokodilstaden (Är Knut och Lina serievärldens Clintons?). Lina tecknar just nu Maran, del 2 i Kolik förlags Femisex-serie, och jag ska fälla ut mina redaktöriska öron och lyssna på hur projektet fortskrider. Vi arbetar ju båda med episka serieprojekt, så förhoppningsvis kommer vi vara varandras debriefinggrupp framöver.