Testade ett nytt ststift än det jag använder till inferno, ett spetsigare. Jag vet inte hur mycket skillnad som syns, men det här är iaf. en skiss till den bok jag ska göra efter Inferno.

Mitt under brinnande skilsmässa går Strindberg och blir lite förtjust i en tjej som heter mademoiselle Lacain. Han beskriver henne som “en lyxupplaga av min hustru”. Hennes inträde i handlingen behandlades lite väl slarvigt av min penna, och jag kom fram till att hon förtjänade ett bättre ansikte än detta:

… eller såhär, ännu slarvigare:

Så jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att göra bättre ifrån mig. Jag gjorde rakt upp och ner en ganska stor teckning av mme Lacain på ett A3-papper. Dessutom lade jag teckningen på ljusbordet och gjorde en spegelvänd version, ett gammalt trick för att hitta fel i teckningen (första versionen till vänster).

Sedan scannade jag teckningen och skrev ut den i lite olika storlekar, för att använda som grund för att teckna in den nyskapta mme Lacain i serien. En av de små teckningarna gjorde jag sedan om till en version av henne i lite lätt halvprofil och med pratande mun.

Nu kommer vi till kirurgidelen. Den lilla halvprofilen var ämnad som en ansiktslyftning i den översta bilden. Så nästa steg var att ta fram ett förfarande jag lärde mig av min serieteckningslärarinna Jean-Marie Lacroix, som jag fick lektioner av en gång i veckan när jag bodde i Belgien på högstadiet. Jag lade det nya ansiktet ovanpå det gamla och fixerade med tejp.

Sedan skar jag genom båda papprena med ett rakblad, så att jag skapade en slags pusselbit. Jag avlägsnade det gamla ansiktet och tejpade in det nya, på följande sätt (det utskurna ansiktet till vänster):

Nu återstår det lite retuschering med handen, damen mitt emot osv. Det större ansiktet, som var på andra bilden uppifrån, ritade jag om helt och hållet och klistrade över hela rutan.