Den senaste veckan (eller två) har jag gått igenom de första tjugo sidorna för att rätta till alla gamla missar. Så nu är varje sida proppfull med tipex, skiss-grönt, påklistrade tunna och tjocka lappar, ersatta halvsidor fastsatta med häftmassa osv. Serien är lika uppskuren och ombyggd som Börje Salmings ansikte.

Men så idag skulle jag göra en liten strip till Frihet, och då kom ihåg varför jag slaktar om varenda ruta som jag gör. Stripar, små serier på a4-papper det har jag gjort så mycket nu att jag kan göra det i sömnen och utan att behöva använda en droppe tipex. Att teckna episka serier, som inferno, är däremot helt nytt. Därför är inlärningsprocessen en lång, obönhörlig puckelpist. Men till slut, när jag finslipat mina verktyg och metoder, då kommer jag göra lika snygga serier som Rutu Modan. Mer om henne imorgon.

This entry was posted on torsdag, januari 29th, 2009 at 23:49 and is filed under arbetsprocessen. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.