Det var länge sen jag bloggade. Jag är i Stockholm och har hosta. Hosthosthost. Så det blir inte mycket ritat, jag har med mig ett par oritade sidor som jag tänkte få gjorda innan jag åker hem i början av nästa vecka, men jag har inte plockat upp dem ur väskan än.

Däremot ska jag ta en fika med Lina Neidestam så snart hon vaknat ur koman från gårdagens releasefest för hennes pojkvän Knut Larssons epos Krokodilstaden (Är Knut och Lina serievärldens Clintons?). Lina tecknar just nu Maran, del 2 i Kolik förlags Femisex-serie, och jag ska fälla ut mina redaktöriska öron och lyssna på hur projektet fortskrider. Vi arbetar ju båda med episka serieprojekt, så förhoppningsvis kommer vi vara varandras debriefinggrupp framöver.

Att spegelvända en teckning, till exempel genom att lägga den uppochner på ljusbordet är ju ett gammalt trick. Här är ett ansikte, det är en figur som sitter på crêmeriet tillsammans med Strindberg och Gaugin, eventuellt kan han vara Alphonse Mucha, men det är aldrig uttalat. Hursomhelst, vid en första anblick ser han inte deformerad ut.

Men när man lägger denne stackars man på ljusbordet upptäcker man att hans panna buktar ut på ett märkligt sätt.

I det här fallet räcker det med en liten skönhetsoperation, lite panna ersätts med lite mer hår.

I japanska serier läser man ju baklänges, även i de översatta böckerna. Många japanska tecknare motsatte sig nämligen kraftfullt att man helt enkelt spegelvände alla bilder och hela boken för att anpassa till västerländsk läsriktning, och orsaken till det var åtminstone delvis att de inte ville att deras tecknarmissar skulle bli tydliga.

Mitt under brinnande skilsmässa går Strindberg och blir lite förtjust i en tjej som heter mademoiselle Lacain. Han beskriver henne som “en lyxupplaga av min hustru”. Hennes inträde i handlingen behandlades lite väl slarvigt av min penna, och jag kom fram till att hon förtjänade ett bättre ansikte än detta:

… eller såhär, ännu slarvigare:

Så jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att göra bättre ifrån mig. Jag gjorde rakt upp och ner en ganska stor teckning av mme Lacain på ett A3-papper. Dessutom lade jag teckningen på ljusbordet och gjorde en spegelvänd version, ett gammalt trick för att hitta fel i teckningen (första versionen till vänster).

Sedan scannade jag teckningen och skrev ut den i lite olika storlekar, för att använda som grund för att teckna in den nyskapta mme Lacain i serien. En av de små teckningarna gjorde jag sedan om till en version av henne i lite lätt halvprofil och med pratande mun.

Nu kommer vi till kirurgidelen. Den lilla halvprofilen var ämnad som en ansiktslyftning i den översta bilden. Så nästa steg var att ta fram ett förfarande jag lärde mig av min serieteckningslärarinna Jean-Marie Lacroix, som jag fick lektioner av en gång i veckan när jag bodde i Belgien på högstadiet. Jag lade det nya ansiktet ovanpå det gamla och fixerade med tejp.

Sedan skar jag genom båda papprena med ett rakblad, så att jag skapade en slags pusselbit. Jag avlägsnade det gamla ansiktet och tejpade in det nya, på följande sätt (det utskurna ansiktet till vänster):

Nu återstår det lite retuschering med handen, damen mitt emot osv. Det större ansiktet, som var på andra bilden uppifrån, ritade jag om helt och hållet och klistrade över hela rutan.

1. Ivan var i ateljén och jobbade.

2. Kapitel 2 är klart. Kim W granskade och kom med konstruktiv kritik ner i minsta detalj.

3. Jag hade inga skisser till sid 29, så jag började rita rakt av.

4. Vi var på Åhléns och svepte in Ivan i guld. Sedan köpte vi en krabba på Hemköp. Till skillnad mot hummer och kräfta så kan man äta färsk krabba fångad i närområdet (istf kinesisk med plastskal och blöt toapapper istf kött) till ett överkomligt pris. Man ska absolut välja små exemplar. Den lille vi köpte idag var så god och fräsch och smakade inte alls unket som krabba kan göra.

Det är dags att prata om den gröna älvan, sekelskiftets Long Island Icetea: Absinten. Eller l’absinthe (labsänt) som det uttalas på franska, eftersom det är en, inte fransk, men väl schweizisk dryck. Absint är en väldigt alkoholstark bitter likör, som tillverkas på en massa olika ingridienser, men som framförallt innehåller malört. Malört utsöndrar, när den får ligga och dra i tillräckligt stark alkohol, typ 80%, en alkaloid som heter tujon. Tujon har flera neurotoxiska egenskaper och kan framkalla symtom som svaghetskänslor, muskelsmärtor och darrningar. Absint var innedrycken nummer ett i Paris runt sekelskiftet, inte minst sedan en epidemi av vinlus slagit ut den franska vinskörden.

Strindberg drack absint dagligen, och en del av hans psykiska sammanbrott, “Infernokrisen”, har tillskrivits absint. En av de tidiga tecknen på absintförgiftning är att man vaknar mitt i natten med ångest och hjärtklappning, vilket ju drabbade August var och varannan natt under krisen. Det sägs också att tujon leder till hallucinationer, men även om det är råder väldigt delade meningar huruvida absint innehåller tillräckligt stora mängder tujon för att göra det, så drabbades Strindberg inte av några synvillor under sin kris, “bara” övertolkningar och

Första gången jag själv drack absint var i Prag, sommaren 1995, när jag var på väg hem från ett sommarläger i Slovakien. Jag fick höra att man var tvungen att dricka ur glaset i högst tre klunkar för att inte bränna sönder halsen. Jag upplevde inte några extraordinära effekter förutom att jag blev fantastiskt full, och sov ganska gott till långt in på förmiddagen nästa morgon. Enligt alla mina senare erfarenheter så leder kvällar som inbegriper ett eller flera glas absint till att man i bästa fall blir väldigt full, och i värsta fall ställer till med någon katastrof. Alla som bekantat sig med den gröna älvan har anekdoter på lager…

Absintmissbruk blev till sist så utbrett i stora delar av europa att det förbjöds strax för första världskriget i de flesta länder, dock inte sverige. Genom ett EG-beslut 1988 (alltså nuvarande EU, barn) är absint i praktiken legaliserat, och det finns sajter som specialiserar sig på att sälja äkta absint med garanterat hög tujon-halt.
Jag avslutar dagens blogginlägg med en absint-bilds-bonanza:

Det här är min favorit.

Kommer Kolik förlag bjuda på absint i sin monter på Bokmässan 2009? Den som lever och kommer dit får se.