Ett bra tag nu har det varit dödstyst här på Femisexbloggen. Drift kom ut, alla kopplade ner inför sommaren och under hösten lät vi bokförsäljningen tala sitt språk medan vi själva gjorde sånt man inte hinner när man sitter inne och tecknar erotik.

Eller nja, Liv har suttit inne och tecknat klart sin andra solobok “Einsteins fru”, som släpps på Galago i januari. Läs mer om den boken här. Det lilla vi har sett är makalöst så se till att inte missa den. Kolla bara in omslaget!

Så vad sa bokförsäljningen och läsarmottagandet om Drift då? Jo, de sa att folk verkligen törstat efter sexskildringar man inte skäms över att ha liggande på nattduksbordet! Tack till alla som tagit Drift till sig. Den överväldigande positiva responsen fick oss ganska snabb att fatta följande beslut:

Liv Strömquist och Jan Bielecki kommer att göra ytterliggare en Femisexbok.

Vad den kommer att handla om, var den kommer att utspelas osv. låter vi för stunden vara osagt, vi vill inte ge bort alla godsaker i förväg. Men ett tips är att kolla in Jans skissblogg där en del ögongodis smugit sig in. Men vi kan säga så här mycket, skaparduon har redan kommit igång med arbetet och inom kort lär bloggen sprudla av liv igen.

Och tro för den skull inte att Kolik nöjer sig med att bara köra på ett vinnande koncept!
Det ligger nämligen fler Femisexböcker i startgroparna!
Tyvärr kan vi inte avslöja allt ännu, men vi uppmanar alla att segla in på Lina Neidestams blogg Lina kan rita fint. Lina är kanske för våra läsare känd som fan-art-bidragare men egentligen jobbar hon främst med sin serie Zelda som gått i Metro och nu för tiden återfinns i Nemi. När hon inte ritar erotik, det vill säga.

Till sist hoppas vi att ni inte missat skämtsajten Cigarett.net. Den uppdateras dagligen med det roligaste och vassaste i tecknad humorväg på det svenska internätet!

God jul och gott, nytt, femisexigt år! Vi ses snart igen med ännu mer av det där som alla tänker på men inte så många pratar om!

Sedan Femisex-bloggen startade har det varit ganska sparsmakat med bilder av Liv. Till slut var vi tvungna att övertala henne att bidra med en sexbild till “fan-arten” - och det krävdes inte särskilt mycket övertalning.

Varför har du ritat en bild på Britney och K-Fed när de har sex?
Jag tycker dom är hotta! På ett sånt porrigt nyrik-i-Malibu-sätt. Och sen att dom är ovänner i verkligheten, då tänkte jag att det var en fin symbolisk bild om försoning. (Men bara symboliskt - i verkligheten tycker jag inte de borde vara ihop. Jag tycker Britney borde bli ihop med Paris (igen)).

2. Du har (på allmän inrådan) gjort en fan-art till ditt eget projekt - är du ett fan av dig själv?
Jag är ett fan av fan-arten, i alla fall! Fantastisk konst har skapats.

3. Vad jobbar du på just nu?
Jag jobbar på mitt nya album, som kommer i januari 2008, på Galago. Och så jobbar jag med radioprogrammet Pang prego i P3, sänds söndagar och måndagar 16.00-18.00.

“Hora” är ett klassiskt skällsord. Ordet anses så provocerande och kränkande att det förbjudits på skolor, debatterats media samt gett upphov till en landsomfattande feministisk kampanj med namnet “Vägra kallas hora”. Men vad innebär det egentligen när någon kallar en kvinna för “hora”? Ordet betyder en kvinna som agerat utanför ramarna för överenskomna regler kring lämpligt beteende. Ramarna varierar beroende på sammanhang och grupp: det kan vara att ha haft sex före äktenskapet, utanför äktenskapet, med fler än som anses lämpligt, att ha sålt sex, haft sex på fel sätt, varit otrogen, använt fel kläder eller på annat sätt uppfört sig felaktigt. Det finns inget motsvarande ord för män.

Anledningen till att ordet “hora” enbart används som skällsord för kvinnor beror naturligtvis på att den sociala kontrollen kring kvinnors sexualitet är mycket större än för män. Denna kontroll upprätthålls av både män och kvinnor. Även i sammanhang där folk är för välutbildade eller politiskt korrekta att använda ordet “hora”, kan kvinnors sexualitet ofta enbart förstås i en kontext av “bra” eller “dålig”. Exempel på detta är t e x hur våldtäktsoffer bemöts i rättssalen, hur prostituerade genomgående inte anses kunna tala för sig själva eller medias berättelser om de kvinnor som haft sex i TV i olika dokusåpor. De “dåliga” flickornas beteende är alltid föremål för debatt, analys eller diagnos. De kan antingen beskrivas som tragiska offer med dåligt självförtroende, sexiga objekt man vill äga eller ligga med eller också dåliga, omoraliska och horiga (eller alltihop samtidigt).

Ursprunget till stigmatiserandet av “dåliga flickor” är självklart. Den sociala konventionen att inte bete sig “som en hora” är naturligtvis bekväm för ett patriarkat som vill ha kontroll över kvinnlig sexualitet. En sexualitet som inte regleras av reproduktion, tvåsamhet eller trohetsregler utan istället frikopplar sexualitet från heder, är naturligtvis hotande mot en patriakal struktur.

Några som alltid lämnas helt utanför denna debatt är män. Tänk er en sex år lång kvällstidningsföljetong om Big Brother-Mickes tragiska, pinsamma liv, där hans lämplighet som far ständigt skulle ifrågasättas och varje artikel skulle inledas “blev känd för att han hade sex i TV”. Eller vilket dåligt självförtroende och tragisk uppväxt Bill Clinton måste ha haft (eftersom han tvångsmässigt söker sexuell bekräftelse av kvinnor). Eller vad misslyckade och oattraktiva Killinggänget är för att han har legat med “alla”.

Liv

En väldigt snygg kille från USA som jag delade lägenhet med i Spanien på 90-talet, berättade för mig att han brukade gå omkring i bögkvarteren i San Fransisco bara för att han (som brukade ligga med tjejer) fick en sån ego-kåthetskick av att alla män kollade in honom, skrek komplimanger efter honom och stirrade på honom som om han var begärligt kött. Han sade “Jag fattar hur det känns att vara en riktigt jävla snygg tjej och vara ute på en klubb”.

Allt som oftast blir tjejer som spelar på en klyschig femme-stil (tex mycker smink och lite kläder) betraktade antingen som korkade, eller osäkra, tragiska offer. Men självklart kan man få stor egen sexuell vinning på att se ut så. Fråga vilken transa som helst. Jag kan verkligen fatta grejen med att se ut som typ Dolly Parton och få en kåthetskick av sig själv, sin asfeta musik och sin sjukt sexualiserade look.

Det finns många beskrivningar av unga tjejer som offer för “äckliga” gubbar etc, eller erfarenheter av starka obehagskänslor i mötet med manlig sexualitet. Dessa beskrivningar är såklart viktiga, men jag tror att många sk. “unga tjejer” har en ganska speciell, inte sällan positiv upplevelse av det ögonblick då man plötsligt märker att folk runtomkring en vill ligga med en.

Kritiken av iscensättandet av kvinnan som ett “femme-objekt” (eller vad man nu ska kalla det) går ju ut på att reklam, media och filmer ALLTID visar upp “kvinnlig sexualitet” som en vilja att visa upp den egna kroppen: och att njuta av det och att tända på det framställs som frigörelse. Det är klart att det är en sjukt ensidig och tradig bild av vad sexualitet är för något. Men att spela på en klyschig femme-stil behöver inte alltid innebära att man iscensätter sig själv som ett passivt objekt. En kvinnlig femme-utsyrsel kan också vara en ironisk lek med fetishistiskt laddade attribut, det kan vara att spela rollen som den aktiva transan som försöker ragga upp en hetersosexuell man, eller att man själv helt narcissitiskt tänder på sin egen femininitet. “Kvinnligt” och “manligt” är egentligen bara två utklädningslådor som alla borde få leka med.

Liv

Jag tror absolut inte att det faktum att en biologisk “kvinna” är upphovsperson till en sexuell skildring per automatik skulle göra den “annorlunda” mot skildringar som biologiska “män” skulle kunna tänkas skapa, eller att det finns någon “kvinnlig blick” som är existerar parallellt och helt skild från en “manlig”. Däremot finns det en fauna av feministisk idétradition som på olika sätt utmanar your average patriarkala berättelse om verkligheten.

Men hur? Vad är en feministisk sexskildring?

En tänkbar beskrivning av en “feministisk” sexskildring är att det är en ambition att skildra “kvinnor” som subjekt med egen drivkraft, egen vilja istället för att vara underornade verktyg för “mäns” njutning. Man skulle kunna propagera för att det är feministiskt att beskriva kvinnor som agerar utanför en stereotyp bild av hur kvinnor förväntas vara eller brukar beskrivas. Men om man bara är ute efter att kasta om traditionella könsroller kommer man förmodligen att göra ganska fantasilös och förutsägbar konst, som fortfarande existerar inom samma tankeramar som innan.

Ett annat förslag är att det innebär att man inte erotiserar ojämlika maktförhållanden, alltså sexuell över/underordning eller sexuellt våld och tvång. Å andra sidan skulle man kunna argumentera för att det är antifeministiskt och moralistiskt att ha en dömande inställning till fantasier om över – eller underordning.

Man skulle också kunna tänka sig att en “feministisk” sexskildring enbart skiljde sig från andra sexskildringar genom att garantera att historien inte är kvinnohatande eller förnedrande mot kvinnor som grupp. Det är dock ett rätt lågt krav att ställa på sin konst, om ni frågar mig.

En annan tanke är att en “feministisk sexskildring” skulle försöka göra en skildring som ger kvinnor tillgång till bild och berättelse som är sexuellt upphetsande. I en patriarkal kontext är kan dock “upphetsande” berättelser för kvinnor vara berättelser som upprepar ett väldigt stereotypt, patriarkalt sexuellt manus - t e x Harlequin romaner - där man laddar vissa saker med en sexuell betydelse: t e x att en lång, mörk läkare friar. En skildring som är sexuellt upphetsande för kvinnor, behöver alltså inte alls vara feministisk.

Diskussionen fortsätter alltså, förhoppningsvis kan femisexserieböckerna ge fler konkreta exempel och förslag…Kom gärna med förlslag ni som läser den här bloggen!

Liv

En liten men ack så exklusiv inblick i arbetsprocessen! Normalt sett fick jag textmanus av Liv, mest dialog och händelsebeskrivningar som jag fick omvandla till bild. Men det hände att jag fick mer utförliggare skisser och de kunde se ut så här!

Det här blev sidorna 68 och 71-79 i boken.

Jan

En sexskildring utifrån “den manliga blicken” vet alla vad det är: en vacker, sexig kvinna som gör sexiga saker och sedan blir “erövrad” eller själv aktivt uppfyller en mans sexuella önskan.

En sexskildring utifrån den “kvinnliga blicken” borde ju då följdaktligen vara tvärtom: en vacker, sexig man gör något sexigt och sedan blir han “erövrad” och uppfyller en kvinnas sexuella önskan.

Så är det dock ofta inte alls. Eftersom både män och kvinnor är så insocialiserade i den manliga blickens sexuella manus, att det är mannen som är det aktiva subjektet, den som “ser” och kvinnan är objektet som blir betraktad, så är det följdaktligen så – tror jag i alla fall – att kvinnors sexuella fantasier ofta går ut på att vara begärlig, åtrådd, uppvaktad, någon som blir betraktad av en man, får honom att tappa fattningen och erövra henne, alternativt att man tänker sig in i den manliga blicken och blir upphetsad av att tänka på hur mannen ser på en själv.

Jag exemplifierar med några citat från Bon artikeln “Låt oss tala om sex” (nr. 37, som jag tagit upp här tidigare).

Karin Ström: “Jag brukar fantisera om att jag ser scenen från det manliga perspektivet”

Quetzala Blanco: “Jag också”

Marie Plosjö: “Även när jag har sex är det samma sak: jag tänker på hur han ser på mig. Jag går in i hans känsla.”

Sigge Ekelund: “Intressant att du tänker att du är mannen. Jag har aldrig tänkt att jag är tjejen.”

Allt detta beror naturligtvis på att det är den manliga blicken som är den dominerande i vår kultur. Av denna anledning – tror jag – har det inte producerats erotiska bilder (riktade till kvinnor) på manskroppen alls, det är helt enkelt inte säljbart. Bilder på sexualiserade manskroppar blir ofta uppfattade som löjliga, komiska eller motbjudande, det blir oattraktivt med en man som agerar så passivt, “omanligt” eller fjolligt.

Bögporrindustin var de som började producera sexuellt upphetsande bilder på manskroppar – just för att blicken som betraktar dem här är en annan man – alltså någon som är van vid att vara betraktare. Homoerotisk bildproduktion har varit väldigt viktig för att göra manskroppen sexuellt laddad, och vänja sig vid att se sig själv som subjekt.

(En intressant sidoeffekt av att kvinnokroppen är så hårt sexualiserad i massmediala berättelser är - enligt en helt ovetenskaplig koll av min omgivning – att många fler “straighta” tjejer blir sexuellt upphetsade av andra kvinnokroppar, och tycker det är hot att ha sex med tjejer, medan “straighta” män oftast inte ens i sin vildaste fantasi kan tänka sig att t ex suga kuk.)

Genom att göra varierande berättelser, och fler olika sexuella manus, kanske schabloner om vad som är sexigt och inte på sikt blir mer mångfacetterat.

Liv

Vissa som har läst Drift kommer fram till mig och säger vad dom tyckt om den. Andra som läst den säger ingenting, kanske för att dom tyckte den var dålig, kanske för att dom tycker jag ser otrevlig ut (det är jag inte!). Här kommer i alla fall ett urval av kommentarer som jag fått om Drift:

“Jag blev glad och lite kåt”

“Det är inte sexigt när en man poserar naken. Det ser löjligt och bögigt ut.”

“Berättandet påminde mig om Frank Millers, att det är en ganska klassisk berättelse som kryddas med väldigt egna detaljer: t e x att kvinnan är på väg från ett fackmöte, eller att en annan kvinna tänder en cigarett på en elledning.”

“Robert (killen) är den enda karaktären som har ett psykologiskt djup.”

“Den påminner faktiskt om en klassisk Starletserie. Jag tror den skulle funka som en Starlet-berättelse, fast utan sexscenerna då, så klart.”

“Jag asgarvade mig igenom de första 50 sidorna av boken.”

“Jag läste boken halvvägs och då upptäckte jag att jag hade stånd! ‘Åh, gött!’”

“Jag kan ta den men jag vill inte ha den!”

“Det är coolt hur du har lyckats få med så pass mycket av var feminismen står just nu: t ex dragking grejen”.

“Den är med på min topp 5 lista över mina bästa böcker.”

“Jag läste din bok. Jag tyckte den var lite mesig.”

“Jag blev förvånad över att den är så noir. Den är inte alls som jag tänkt mig. Den är väldigt intressant. Det känns som om den främst handlar om hur andra människor ser på en, och hur man skapas genom andra människors blick.”

“Vissa repliker är så bisarra att det känns som om de är inskrivna i bubblorna efteråt, som en Jan Stenmark grej. Typ: Fyll i själv vad du tycker människorna ska säga.”

“Den är väldigt snyggt ritad. Kolla t e x på den här hatten. Kolla på den!”

Liv

Andie Nordegren (http://Andie.se) är smartast på hela internet. Här kommer ett nedkortat utdrag ur den sjukt intressanta artikeln ”Erövrandets logik”.

Min manlige älskare lutar sig behagfullt bakåt i sängen, ger mig en förförisk blick och säger “ta mig!”. Jag är fascinerad, tänd – och handfallen. Vad ska jag göra med detta erbjudande? Vad vill jag egentligen göra med en manskropp?

När vi försöker kryssa fram mellan normer och uppmaningar i samhället idag verkar det vara någon annan som skrivit manuset för det mesta man kan ta sig för. Beroende på några egenskaper hos oss tilldelas vi bestämda roller av människorna runt omkring och förväntas bete oss på vissa sätt. Om vi inte följer dessa osynliga regler blir vi snabbt varse att ett socialt kontrakt har brutits – omgivningen reagerar med stor förvirring eller till och med avsky.

Det jobbigaste med dessa manus som vi inte skrivit själva är att de dikterar rollerna på ett sådant sätt att det i vissa givna situationer är nästan omöjligt att ta sig ur dem. Ett exempel är samspelet mellan män och kvinnor när de ska försöka mötas i intimitet. Istället för ett möte mellan två individer sker ett möte mellan två köns-schabloner, och dessa bilder av hur män och kvinnor fungerar är många gånger den enda information vi har att tillgå när vi träffar nya människor.

Sexuell kartografi

Den kvinnliga kroppen är sedan länge ett sexualiserat landskap. Jag vet precis vad det är en man förväntas vilja göra med en kvinnokropp, i själva verket är de flesta av mina sexuella fantasier baserade kring just vad en man skulle kunna utsätta min, eller någon annan kvinnas, kropp för. Kvinnans kropp är dramatiserad, ett drama som upprepas om och om igen på affischer, i tidningar och på tv.
Våra könsroller ger oss en position i den sexuella samvaron; våra uppfattningar och fantasier om denna gör vissa handlingar sexuellt laddade, andra inte (…).

Brist på begär

Att detta får effekter på vårt beteende är inte så förvånande. Det gör kvinnor ovana vid att begära och män ovana att bli åtrådda. Det finns ett kvinnligt begär men det manifesterar sig snarare som en trånande längtan efter att bli utsatt för mannens begär, än en vilja att förverkliga egna initiativ. (…) Sällan har kvinnor funderat över vad de själva skulle vilja utsätta en manskropp för. Om de skulle försöka sig på ett sådant tankespår finns inget stöd att hämta i populärkulturen.

Det saknas en karta över mannens kropp som markerar och laddar områden med sexuell betydelse ur ett perspektiv där kvinnan är den aktiva parten. (…) Vi kan konstatera att ingen del av mannens kropp är entydigt laddad med sexuell betydelse ur ett kvinnligt begärsperspektiv, vilket också gör det omöjligt för en kvinna att i kulturell mening erövra en manskropp. Visst tycker kvinnor att rumpor, överkroppar, överarmar och kukar är sexiga, snygga, tilltalande för vårt öga, men sen då? Nästa steg saknas i handlingsplanen, vad är det kvinnor kan tänkas vilja göra med dessa kroppsdelar, för den egna njutningens skull? Vad vill och kan kvinnor utsätta manskroppen för?

Nya zoner

(…) Vad vi behöver är alltså en dramatiserad manskropp, en ny flora av berättelser om hur manskroppen kan tas i besittning av kvinnliga begärande handlingar. Detta sexualiserande av manskroppen är något som männen med lust och vilja både kan och borde delta i, eftersom spelet kring sexualiserade kroppsdelar och handlingar måste upprätthållas av båda parter.

(…) Vad som behövs är en ökad schablonrikedom, kombinerat med fler möjligheter till möten bortom schablonerna. (…)För män blir den stora fördelen att de ges en möjlighet att släppa ansvaret för att driva samspelet framåt, ett sätt att få uppmärksamhet och bli tilldelad ett värde baserat på att den egna kroppen finns till och kan tillfredställa en kvinnas begär. Han kan luta sig tillbaka och säga ”ta mig!” och lita på att det erbjudandet räcker till för att göra honom fantastisk. Plötsligt tillhör spelplanen kvinnan, hon kan bli aktör istället för åskådare och jaktbyte.

Läs hela artikeln. Artikeln publicerades ursprungligen i Interacting Arts #2